Jessicolina

Idag är dagen då Flickvännen kom in på skolan i Örebro och idag är dagen då det med säkerhet sker en stor förändring i mitt liv. Tro mej, ingen är gladare än jag över att hon kom in! Men som den sanna egoist jag är vill jag ju givetvis inte att hon ska lämna mej ensam kvar i denna håla. För vem ska tvinga med mej på spinning och skratta åt mej när jag håller på att dö av utmattning? Vem ska jag gå långa promenader med tills benen ger vika och hjärnan är sönder tjatad? Vem ska jag käka pizza och godis med på söndagar då jag lider av skallebank efter en fantastisk utekväll tillsammans? Vem ska jag tvångsmata med pepparkakor? Vem ska skratta sig hes åt mina korkade kommentarer och påhitt?! 

Men vi kan fortfarande viska i telefon sent på nätterna likt förälskade fjortonåringar. Vi kan sätta på oss ytterkläder och gå långa promenader tillsammans med hjälp av headset. Vi kan tillsammans utforska varje centimeter av Örebro och göra staden osäker på nätterna.

För det vi har går inte att beskriva med ord och vi båda är redo för att kämpa. Käpa för att det ska vara vi. Jag ser framför mej hur Flickvännen skrattar åt något jag sagt eller ett av mina korkade påhitt på ett ålderdomshem efter många, många år tillsammans. För det vi har är ingenting jag vill förlora. Någonsin.
 <3