Dagens tankeställare:
Jag läser (som sagt) Genusvetenskap nu på universitetet och en av böckerna som vi skulle läsa var: "I en klass för sig" av Fanny Ambjörnsson. I kapitel 7, som heter "Svensk, fri och jämställd" som bla handlar om svenska ungdomars syn på invandrarungdomar, hittade jag ett utdrag som verkligen fick mej att häpna:
">>Det finns även andra förklaringar till varför tjejerna verkar dra sig för att ha en invandrar pojkvän. Minna i Samhällsklassen formulerar sig såhär: Alltså jag skulle nog aldrig bli ihop med en grek eller turk eller så. Alltså tyvärr! [...] Många såna dras till tjejer som inte är som jag och mina kompisar utan som är jättesminkade och så. Det är väl sånt man blir irriterad på. Eller att de har sex med svenska tjejer men inte vill gifta sig med dem sen, kanske.<< [...] Men hennes avståndstagande sker också i relation till de tjejer en sådan kille dras till. Minnas ovilja att bli ihop med en invandrarkille handlar med andra ord lika mycket om hans tänkta avsikter, som om den tjej hon skulle betraktas som om hon valde honom som pojkvän. [...] I allmänhetens ögon rikserar den tjej som självmant valde en invandrarkille att tolkas som lite mer slampig än andra. Hon måste nämligen vara tillräckligt sexuellt tillgänglig för att killen ska bli intresserad. Därför uttryckte också flertalet tjejerna tvekan inför att skaffa sin en invandrad pojkvän."
Är det så? Att vi svenska tjejer ses som slampor om vi är ihop med killar med utländsk härkomst? Det är något jag gett en tanke tidigare men aldrig fått "svart på vitt". Jag tycker det är hemskt att vi ska se människor på det sättet och det sänker människovärdet! Jag anses säkert vara naiv när jag säger att man ska få älska vem man vill utan att bli dömd eller föraktad för detta. Men det struntar jag i för det är vad jag tycker och det står jag för!
