Today I met God
Idag började jag morgonen med att gå in i en glasdörr. Flickvännen hade inte skrattat så mycket på länge visade det sig när hon läste mitt sms om mitt lilla missöde! Förmiddag spenderades på universitetet där vi såg en film som vi efteråt diskuterade. Åkte hem och pluggade för att sedan få skjuss till Hälsokompaniet.
Coreball stod överst på programmet idag och det var mer som ett barnkalas med träningskläder än ett styrkepass. Jag tränade magmusklerna mest genom att skratta åt mina och flickvännens underliga ställningar med bollen än själva träningen. Men vad är det man brukar säga; ett gott skratt förlänger livet! (Jag har nu förlängt livet med bra många minuter!)
Efter coren så blev det ett spinningpass (som egentligen inte var planerat) och idag var det terräng. Jösses Amalia är det enda jag kan säga! Ett tag viskade jag till flickvännen att nu dör jag. Vilket jag faktiskt inte gjorde. Känslan av att pressa kroppen till sitt yttersta är obeskrivlig och ack så underbar!
Träningen avslutades med en promenad hem. Under promenaden sa jag till flickvännen att det ska bli gott med en macka när jag kommer hem. "En macka?" svarade hon. "Du ska äta minst tre stycken". Så det var bara att trycka i sej när jag kom hem men Gud så gott det var efter att brutit ner kroppen! Nu ska jag (ikväll igen) avsluta dagen med Albert & Herbert och sen ska jag krama kudden. Den stora frågan är nu; kommer jag att kunna ta mej upp ur sängen själv imorn eller kommer jag behöva hjälp av en lyftkran?! Godnatt!
