There's no place like home!
Hör det välbekanta klicket när låset ger vika och dörren går att öppna. Kliver in i hallen och ställer ner väskan på den blå pinnsoffan. Hänger upp skinnjackan på en galge, drar av mej halsduken och placerar den på en av de överbelamrade krokarna. Sista stoppet i hallen är skinnstövlarna som jag drar av med våld för att de ska lossna från foten och ställer dem mot väggen. Tar upp väskan, går igenom hallen, in på rummet och stänger dörren. Klär snabbt av mej de tunga och tajta kläderna som fjättrar min kropp. Går omkring i bara underkläderna samtidigt som jag packar upp väskan. Känner friden sprida sig i kroppen och mitt sinne. Ett ögonblick då jag inte känner mej tyngd av varken kläder eller känslor, utan istället lätt som en fjäder och trygg. Ögonblicket tar slut och jag slänger på mej mina mest slitna mjukisbyxor och ett gammalt linne. Friden är slut och tyngden tillbaka. Men tryggheten av att vara hemma består...
Kommentarer
Trackback
