Min käre vän Ångest har återvänt

Knack, knack...
Slagen är inte hårda men dom dunkar i hela kroppen. Varför knackar han? Han vet lika väl som jag att ingen  ytterdörr i världen kan hindra hans genomskinliga konsistens. Håren på armarna reser sig och kroppen skakar av rysningen som kommer när han lägger sin arm omkring mej.
Har du saknat mej?
Vilken fråga han ställer. Han vet lika väl som jag att jag inte kan leva utan honom lika väl som med honom. Han är en del av mej på sitt lilla vis. Han har varit borta nu ett bra tag och lämnat min kropp varm och utan rysningar. Och mitt sinne lyckligt och harmonierat. Men nu har han kommit tillbaka, förmodligen för att stanna. Jag skulle aldrig kunna be honom att gå, ut ur mitt hus. Därför stannar han så länge han känner för det. Hoppas, hoppas, hoppas det inte blir alltför länge...
Jag har saknat dej min sköna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0