Jessicolina

Alltså jag har kommit på hur förbannat tråkigt det är att vara sjuk.
Det kunde hon väl räknat ut med arslet tänker ni.
Men eftersom jag så sällan är sjuk så 'glömmer jag bort' hur tråkigt det!
Det gör ont i min själ när jag hör och ser (Facebook) alla som ska ut och fira våren ikväll.
Jag får sitta hemma som ett djur i bur i karantän.
(Lämnar jag rummet skriker restrerande familjemedlemmar att jag ska pallra mej tillbaka in för att inte smitta resten av familjen).
Detta suger åsneballe!

Min mogna sida faller åt sidan när jag är sjuk och vill bli ompysslad.
Någon som baddar mej på pannan, sover bredvid mej och viskar sött i mitt öra.
Är det för mycket begärt?
DÄRFÖR ska man ha pojkvän!
(Och för att slippa bära tunga väskor/påsar/ och annat själv!)
Men men, som singel får jag pyssla om mej själv istället:
en god bok, Loka (som mamma köpt!) och söta ord ut i tomma intet.
Ska allt klara av detta!

Hur länge måste man vara i karantän förresten?
Någon som vet?
För på lördag duger inget mindre än Tiki!
Då ska jag smitta alla så jag blir ensam nästa helg.
Mohahaha!