Jessicolina

Sätter självmant på en låt som betyder lite extra. Som för med sig minnen. Ouppklarade minnen av händelser som medför blandade känslor. Känslor av saknad, lycka och vemod. Happy and not so happy feelings. Tvingar mej att minnas varje detalj och färg. Tvingar örat att ta in varje ord, varje not. Plågar mej själv. Bryter ner mej själv. Självmant. För att igen orka bygga upp mej. Kunna släppa ytterligare en liten del av minnet som uppklarat. Känner att det lättar i bröstet och sinnet. Minnet blir lite mindre jobbigt. 
   Processen börjar om. Ny låt, nytt minne. Bryter ner, bygger upp. Sinnet känns lättare. Det tar bara någon sekund. Varje minne och känsla tar inte lång tid. Men är ändå ansträngande. För själen. 
   Idag orkar jag med två låtar. Ibland tio. Men nu vill jag känna glädje igen, efter en kort stund. Vill snabbt tillbaka till lyckliga tider och minnen. 
   Jag bryter ner mej under en liten stund för att kunna vara lycklig en längre. Ibland är det skönt att självmant få sig själv att må dåligt. Jag känner att jag har det under kontroll. Med hjälp av musiken kan jag bestämma hur jag vill att min själ och mitt sinne ska må. Jag behöver inte minnas om jag byter låt. Då många stunder i mitt liv är kopplat till musik är det bara att spela en låt som är accosierad till ett speciellt minne. En speciell känsla. För att uppnå och eventuellt bearbeta den känslan eller minnet. 
   Kvällens dos av självman nedbrytning är avklarad. Moving on to happier times...