Jessicolina

Just nu mår jag faktiskt ganska bra.
Visst jag är fortfarande förkyld och slapp i skallen.
Men jag känner mej... lycklig, är nog rätt ord.
En värme sprider sig i kroppen efter ett samtal och jag känner hopp.
Hopp om en ljusare och mer spänningsfylld vardag.
Då det händer något och jag slipper sitta hemma och låta det växa mossa på mej.

Om jag ska välja mellan att beskriva mej som lat eller rastlös så är det riktigt svårt.
Det är olika under olika skeeden i livet.
Jag anpassar mej väldigt lätt och vänjer mej snabbt vid en situation. 
Vilket kan uppfattas som lathet.
Men samtidigt kryper det i mej för jag vill utvecklas och gå framåt.
Och just nu, känner jag att det faktiskt händer något på den fronten.
Det är inte stort i det stora hela, men för mej just nu kan det bli en ganska stor förändring.
Vilket, just nu iallafall, tas emot med öppna armar!