Neardeathexperience
Idag upplevde jag min allra första näradödenupplevelse:
Jag sitter och rensar ogräs i godan ro i statsparken när jag drar handen öven (vad jag trodde) en klump jord. Helt plötsligt hoppar jordklumpen upp på min arm och jag inser till min fasa att det är en gigatisk, slemmig PADDA och inte någon förbannad jordklump. I min förskräckelse slänger jag mej baklänges samtidigt som jag skriker som en stucken gris! Ringer Josefin och skrattar av chock och pulsen vill då ta mej fan inte lägga sej.
För att klargöra: jag är egentligen inte rädd för paddor, men när en stor en helt plötsligt hoppar upp på min arm när jag sitter och halvsover kan ni nog hålla med om att man blir chockad!
Att jag inte dog av en hjärtattack är rena turen mina vänner!
Usch fy och blä!
Resten av tiden innan rasten skvatt jag till för minsta lilla:
en telefon som vibrerar eller ett blad som rör min arm.
Hallå: jag gallskrek 5 minuter senare åt vad som jag trodde var en snok (som i sjävla fallet var ett långsmalt blad) strök mej på armen. Men som kompisen sa; vi har ju risktillägg på jobbet, och tur är väl det.
(Ska nog kolla upp att det verkligen gäller för sommarjobbare!)
Så det är inte en walk in the park på mitt jobb inte.
Hjärtattackerna är ständigt nära!
(Endast lätt överdrivet!)
Jag sitter och rensar ogräs i godan ro i statsparken när jag drar handen öven (vad jag trodde) en klump jord. Helt plötsligt hoppar jordklumpen upp på min arm och jag inser till min fasa att det är en gigatisk, slemmig PADDA och inte någon förbannad jordklump. I min förskräckelse slänger jag mej baklänges samtidigt som jag skriker som en stucken gris! Ringer Josefin och skrattar av chock och pulsen vill då ta mej fan inte lägga sej.
För att klargöra: jag är egentligen inte rädd för paddor, men när en stor en helt plötsligt hoppar upp på min arm när jag sitter och halvsover kan ni nog hålla med om att man blir chockad!
Att jag inte dog av en hjärtattack är rena turen mina vänner!
Usch fy och blä!
Resten av tiden innan rasten skvatt jag till för minsta lilla:
en telefon som vibrerar eller ett blad som rör min arm.
Hallå: jag gallskrek 5 minuter senare åt vad som jag trodde var en snok (som i sjävla fallet var ett långsmalt blad) strök mej på armen. Men som kompisen sa; vi har ju risktillägg på jobbet, och tur är väl det.
(Ska nog kolla upp att det verkligen gäller för sommarjobbare!)
Så det är inte en walk in the park på mitt jobb inte.
Hjärtattackerna är ständigt nära!
(Endast lätt överdrivet!)
Kommentarer
Trackback
