Självdiciplin, jag?

Nu ska jag ta upp ett ämne jag diskuterat med flickvännen på sistone.
Eller ett ord snarar:
S J Ä L V D I C I P L I N .
Or my lack of that word!

Tanken började surra i skallen när Hall hittade Hans uppätna kakor
och han frågade mej med en blandning av irritation och kärlek i rösten:
- Har du ingen självdiciplin?

Grejen är att jag aldrig behövt ha någon självdiciplin tills jag flyttade hemifrån.
Mamma hade aldrig kakor, chips, godis eller annat hemma som jag var tvungen att hålla mej borta från.
För vi hade aldrig råd med den lyxen.
(Tack och lov, då hade jag nog rullat fram idag!)

Min lack off självdiciplin leder tyvärr till att jag smäller i mej allt på en gång.
En chokladkaka kan jag spara max till dagen därpå.
Sen SKA den bort.
Den hånar mej i kylskåpet eller lådan och viskar:
- Ät mej, ät mej, ät mej!

Jag kan heller inte slänga mat eller godis om jag inte vill äta det.
Det är ju slöseri med pengar.
Så jag kan trycka i mej skiten bara för att bli av med den trots ont i magen och illamående.
Sitter nu med en halvuppäten Maryland cookies som kommer vara slut innan 15.00 idag.
Det kan jag satsa mitt liv på!

Det roliga var min och flickvännens disskusion idag ifall vi någonsin skulle flytta ihop.
Hon tror på fullaste allvar att jag inte skulle käka upp Hennes godis.
Jag är dock inte lika säker.
Jag ska köpa ett kassaskåp till hennes i födelsedagspresent!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0