Jessicolina

Efter säkerhetskontrollen (belysningen) placerade jag mitt nervösa arsle i förarstolen, satte på mej bälte och rullade iväg efter att ha startat fordonet. Körde in mot stan och sedan ut på landsvägen. De första 15 minuterna kändes allt kolugnt och jag hade nerverna under kontroll. Men sen började jag känna av stressen i form av tung fot på gasen och problem med kopplingen. Blinkade fel när jag körde tillbaka och jag visste, hela kroppen kände hur hon skulle uttala orden: 'Du är en bra och lugn förare men du har en del att finslipa på', när jag stannat och stängt av tändningen. Jag kör tillbaka till parkeringen, parkerar, drar till handbromsen, stänger av tändningen, tar bort fötterna från pedalerna och innan jag hinner andas ut hör jag orden; 'Körningen är godkänd!'. Jag vänder mej om och ser leendet i hennes ögon och utbrister: 'Skojar du?!'. Gapskrattet vällde ur mej och jag var nära att kasta mej runt halsen på kvinnan. Snacka om chocktillstånd! Jag varvade skratt och tårar resten av dagen.

Den pyttelilla detaljen att jag inte klarade teorin (där kan vi prata om besvikelse!) struntar vi i just nu. Det var uppkörningen som jag inte trodde jag skulle klara så ni förstår nog min glädje när denna kvinna yttrade dessa ord. Jag har redan bokat ett nytt teoriprov så nu är det bara att mata hjärnan full med trafikregler och annat smått och gott så jag klarar detta och kan göra vägarna farliga i egen bil! Håll tummarna!