Jessicolina

Fantastiskt är var det är, fast med negativ betoning. Hur man kan gå från nöjd med livet, nästintill euforiskt lycklig till nedstämd med gråten bultandes i halsen. En röst ljuder ur högtalarna och melodin drar igång. På ett kick rasar allt samman. Alla väggar som hållits uppe för att skydda det ömtåliga ramlar ner i en hög av aska. Och det gör ont, ack så ont. Fysisksmärta går inte att mäta med denna psykiska. Hur många gånger orkar man gå igenom samma sak, bli nedruten och krossad som en insekt under gumpaskon? Allt kommer upp bara för att jag inte kan med att ta bort låten från min playlist. Det är fysiskt omöjligt! Men samma dag låten försvinner ur min dator, försvinner du ur mitt huvud...