In the world of the dreams there is a higher meaning

Jag hukar mej medan jag springer. Jag vet inte vart jag springer eller vart jag är påväg. Benen bara rör sig. Bomber slår ned bredvid mej och jag slås omkull. Kulorna viner förbi mej. Jag springer mot ett hus för att ta skydd men blir upptäckt. En gröklädd man i min ålder dyker upp framför mej tillsammans med fyra andra. De ser på mej och skrattar. Han säger något på tyska som jag inte förstår. Jag börjar känna paniken sprida sig genom mina ådror. Jag ber för mitt liv på svenska men de bara skrattar mej rätt upp i ansiktet. Han höjer pistolen och sätter ett skott i mitt vänstra ben. Smärtan är outhärdlig men jag faller inte ihop. Deras skratt är det enda jag hör. Ett skott till som denna gång träffar mej i högra låret. Otroligt nog kan jag fortfarande stå när han skjuter två skott till som träffar vardera ben. Jag vänder mej sakta om för att slippa se leendet i killens ansikte när han tillslut sätter den dödande kulan i mitt bakhuvud. Jag känner ingen smärta utan fallar bara ihop på marken och känner hur livet sakta men ändå så fort lämnar kroppen. Jag somnar in och allt blir mörkt.

Men när jag inte längre kan höra deras henska skratt vaknar jag återigen till liv. Jag öppnar ögonen och ser att omgivningen är den samma och undrar hur jag över huvudtaget kan öppna ögonen. Jag borde vara så in i helvete död men här ligger jag utan minsta smärta och enbart lite förvirrad. Jag börjar röra på fingrar och armar och de svarar på sina kommandon. Jag drar upp benen och försöker ställa mej upp. Vilket inte är några problem förutom att jag är en aning yr. Då känner jag hur en mörk skugga drar över min kropp. Hatet sipprar in i varenda ven och jag ser mej omkring efter ett vapen för nu jävlar ska inte en enda varelse i gröna kläder och tyskdialekt kunna andas!


Symbolik: Ett slag klarar min själ. Det gör ont men jag kan fortfarande stå upp. Efter andra slaget händer något, något litet som inte kan förklaras med ord. Min själ känner en förändring. Tredje och fjärde får mej att inse att slutet är nära men jag slutar inte kämpa emot. För att slippa se när det sista kommer vänder jag mej om. Efter femte faller jag ihop. En tung hög på marken. Men jag finner återigen kraft att kämpa för det jag tror på: mej själv. Jag är värd att kämpa för. Jag är värd mer än hårda ord och människor som får mej att må dåligt. Jag ställer mej upp och är mer beslutsam än någonsin förr då jag på nytt ger mej ut i världen. Starkare än någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0